fredag 31 oktober 2014

Fler emigranter



I förra inlägget berättade jag om den kvinna i USA, som jag hjälpte med en del forskning kring hennes familj. När detta började bli klart, hade jag fått kontakt med en annan kvinna i USA, i ungefär samma ärende.

I min forskning genom åren har jag funnit otaliga personer och familjer som emigrerat till Amerika, men enbart på sidogrenar, så jag har inte lagt ner så stor möda på att följa dem ”over there”. Familjen Hillberg, med ursprung i Marstrand, uppehöll jag mig vid i några av mina allra första blogginlägg 2009. Abraham och Sara Margareta var morföräldrar till min morfar. Namnet Hillberg dog ut på ”min” gren, eftersom Abraham Hillberg och hustrun Sara Margareta inte fick några söner som bildade familj, förutom en son, vars båda barn var barnlösa. Två döttrar till Abraham och Sara Margareta fick dock stora familjer. Dels var det yngsta dottern Ada Margareta, född 1853, och mor till min morfar. Dels var det dottern Sofia Constantia, född 1845. Sofia gifte sig med Peter Samuel Spångberg. Bland de många barnen till detta par fanns målaren Carl Alexius Spångberg, som jag lyckades följa en bit. År 2009 fanns dock inte tillgång till kyrkböcker på internet längre fram än till runt 1900, i de flesta fall. Hade man tur, kunde man sedan hitta personerna i Sveriges dödbok, och i bästa fall den vägen också hitta eventuella makar. Men när det gällde Carl Alexius och hans familj, hade det blivit alldeles stopp.

Nu dyker det alltså upp ett barnbarnsbarn till Carl Alexius Spångberg, bosatt i Texas, USA, och har massor av information om hela denna släkt, efter emigrationen. Däremot saknar hon en hel del kunskap om familjens historia i Sverige. Vi kan alltså ge varandra intressant information åt båda håll. Eftersom Carl Alexius var kusin till min morfar, så känns detta som en ”nära” släktgren, som jag är väldigt glad att få denna information om. Något som man aldrig lär få någon vetskap om, är om dessa båda kusiner kände varandra, eller åtminstone kände till varandra.

När jag nu tittar i kyrkböckerna för Fässberg (Mölndal), där jag förlorade familjen 2009, så ser jag att all information finns där om deras emigration. Carl Alexius och hustrun emigrerade 1928, och de flesta av barnen samtidigt, eller under angränsande år. Av familjens 12 barn emigrerade 10. Carl var född 1870, så han emigrerade sent i livet, och barnen var vid denna tid mellan cirka 20 och 40 år gamla. Carl Spångberg, som då hette Spongberg, avled 1963 i Malden, Middlesex, Massachusetts, USA. Anledningen till emigrationen, sent i livet, och också ganska sent i hela emigrationens historia, har jag inte fått klart för mig. Det måste jag komma ihåg att fråga min kontaktkvinna i Texas. 

Carl Alexius Spångberg, 1870 - 1963, som ung


Carl Alexius Spångberg på lite äldre dagar



 

måndag 13 oktober 2014

En helt annan familj



Det kan finnas olika anledningar till avbrott i den egna släktforskningen. Det avbrott jag nu senast råkat ut för var ganska trevligt. Jag blev kontaktad via mail av en ung kvinna i USA, som släktforskar, och funnit en anknytning till min släkt. Jag kunde ge henne en del kompletteringar, och lyckades hitta några nu levande släktingar till henne (och alltså även till mig själv). När detta var klart, kom hon med en försynt förfrågan om hon kunde få lite hjälp när det gällde en annan gren av hennes släkt. Det gällde hennes farfar, som emigrerat till USA så sent som 1956. Farfaderns bakgrund hade länge varit höljd i dunkel, och det gällde till stor del fortfarande, även om en del hade framkommit på senare år. Den information jag fick var att modern övergett sitt barn, kvinnans farfar, och att barnet vuxit upp med sin far och dennes hustru, som adopterat pojken. Dessa båda hade varit mycket stränga, och han upplevde själv att han inte haft det bra hos dem. Jag fick tillgång till en del dokument från både barnavårdsnämnd och adoptionsmyndigheter, som familjen på grund av språksvårigheter inte kunnat tolka. Följande historia kunde jag pussla ihop:

I stadsdelen Landala i Göteborg bodde arbetarfamiljen Larsson, med många barn, som började bli vuxna i slutet av 1910-talet. Under loppet av ett enda år blev tre av döttrarna gravida, utan att vara gifta, och födde tre s k oäkta barn under 1919-20. Jag föreställer mig en arbetarbostad på ett rum och kök, vilket var vanligt, även om det kanske förekom även tvårummare. Det var ingen drömsituation, tre döttrar som drog skam över familjen, förutom att tre nya munnar skulle mättas. Nu blev det ändå så att de två första av barnaföderskorna rätt så snabbt gifte sig med sina barns fäder. Dock blev de boende kvar i ett eller två år i föräldrahemmet, för det var ont om bostäder. Det tredje av systrarna födde sitt barn i slutet av 1920, och det barnet var alltså min amerikanska kontakts farfar, som vi kan kalla Johan. Modern, som vi kan kalla Anna, uppgav sig vara trolovad med barnets far, som vi kan kalla Lars. Men i handlingarna från barnavårdsnämnden framgår att denne Lars redan i december samma år, 1920, förlovade sig med en annan kvinna, och gifte sig med henne i juni året därpå. Det framgår att detta var ett hårt slag för modern, Anna. Av någon anledning, kanske trångboddheten och en allmänt ansträngd situation, placerades Johan någon gång under 1921 i ett fosterhem i Bohuslän. Där hade han det inte bra, enligt de inspektioner som gjordes, och efter en kort tid placerades han hos fadern Lars och dennes hustru, som vi här kallar Ingeborg. Där blev Johan kvar under hela sin uppväxt. Troligen hade han ingen kontakt med sin mor, som ganska snart träffade en ny man, gifte sig, och fick många barn. 

Första anteckningen om att Lars och Ingeborg ville adoptera Johan är från 1924. De verkar dock inte ha satt denna plan i verket. Nästa gång dyker frågan upp 1932, och då är alltså Johan 12 år. Modern ger sitt tillstånd, och alla myndigheter är positiva till adoptionen, men inte heller nu kommer den till stånd, trots att papper är ifyllda och olika intyg anskaffats. Johan hinner nu bli 13 år, och tydligen finns det då krav på att han själv ska ge sitt medgivande till adoptionen. Detta verkar stjälpa hela adoptionsfrågan. Fadern Lars emigrerar till USA 1947, och sonen Johan kommer efter med sin familj 1956. En av hans söner är alltså far till min kontakt, och är vid utresan 10 år gammal.
Familjen har levt i övertygelsen att Johan verkligen varit adopterad av fadern och hans hustru tillsammans. Man har också varit mycket undrande till att Anna lämnade sin son så ”lättvindigt”. Kanske kan man få ett annat perspektiv på detta genom att se familjens situation i den trånga bostaden där i Landala. Men varför Johan sagt sig, eller trott sig, vara adopterad, skulle vara intressant att få veta. Såvida han nu inte adopterats efter 1935, då det finns en anteckning om att han inte är adopterad. Det verkar mindre troligt. Kanske får jag svar på detta så småningom. Vår kontakt fortsätter.

Lite sjukt är det ju, att jag lägger allt mitt eget åt sidan, och gräver ner mig i dessa papper angående för mig totalt okända personer. Men grejen är väl att så fort man fått syn på dessa papper, så är personerna inte okända längre, och jag blir lika nyfiken som familjen, på vilka öden som döljer sig däri. Sådana är vi släktforskare.
Landala långgata 1903. Vykort.